Stallet
Godmorgon bloggen, har precis vaknat. Ska upp och äta frukost sen bär det av till stallet för lite konditionsträning. Red Vito igår och jösses så fin han var i gallopen. Imorgon tar jag bussen till Jolina och rider med henne, blir även fotograf så det kommer mer bilder till bloggen. Jag bloggar mer efter ridpasset sen, kramar!
/ Julia
1 år med finaste!
Idag är det 1 år sedan vi var till familjen grotander och hämtade Elvira, minns det som igår. På vägen hem kändes det som man skulle sprängas av glädje verkligen! Är så glad att vi köpte just Elvira, kunde inte ha fått en bättre ponny. Det bästa är också att dom gångerna vi är till ridhuset får vi oftast någon kommentar om hur fin ponny vi har fått tag på och jag håller med till 100%
Jag älskar dig Elvira!
Presentation - Julia
Julia här! Har tänkt skriva ihop en liten kort presentation om mig själv.
Jag heter Julia, kommer från en liten by i dalarna. Jag älskar att fotografera lika mycket som jag älskar ridning. Mitt ridintresse startade när jag var ca 5-6år. Jag är uppväxt med hästar och det har alltid varit en del utav min vardag. För ca 4-5år sedan skiljde sig mina föräldrar, vilket också innebar att alla hästarna tvingades säljas. Där i några år tog min "vardag" med hästarna slut, jag red 1dag i veckan på ridskola. Jag minns att jag var alltid lika energisk, glad men också nervös inför varje gång jag skulle dit. Men åren gick och jag halkade allt mer och mer efter, Jolina hade sina ponnyer (då), dom i min grupp red flera gånger i veckan och jag kunde inte känna att jag "platsade". Jag ville
så mycket mer, en egen häst var högst bland drömmarna men också lägst på listan av saker man aldrig kommer få.
Lördags morgonen: Jag hade sovit över vid Jolina, mamma ringde klockan nio på morgonen och som vanligt var jag lite små trött och grining. Mamma lät så glad och pratade på om massor och tillslut kom meningen "Julia vi har hittat stallplats..." det var som allt stannade upp sekunderna var minuter innan hon sedan sa "du ska få en häst". Jag fann inga ord, jag är ingen som får ett utbrott, jag satt tyst med leéndet upp till öronen.
Längde letade jag annonser, jag fastnade för många men avstånden var ett problem och det blev inte ens ett samtal dit. Under den tiden var jag ganska besatt av serien vampire diaries, jag satt uppe till 3på nätterna och såg på film. När jag sett klart på den så tittade jag en sista gång på hästnet och där låg den, annonsen som ändrade hela mitt liv. Men vad skulle jag göra klockan var 3på morgonen, jag kunde inte kuta till mamma, jag var rädd att någon skulle se annonsen före mig och att han snart var borta. Direkt på morgonen pratade jag med mamma som hörde av sig direkt och vi åkte dit den 18:de Juni för en provridning.
18:de Juni. När jag kom in i stallet mötte jag honom. Jag minns allt så klart, ögonen, färgen, kroppen hur jag bara föll för honom vid första ögonkastet. Sedan var det dags att provrida, jag själv letade ju efter en hopphäst då hoppning är mitt mål. Jag började med att trava fram, testade sedan gallopen och det kändes okej, lite trögt. Men sedan hände det som ändrade hela min åsikt, vi vände mot hindret, öronen spetsades frammåt farted ökade och ökade och med en jätte språng for vi över som om det vore ingenting, det var då jag viste att det här var hästen jag ville ha.
Fortsättning: Ja hur det går med mig och Vito får ni ju följa på bloggen, men Vito har inte varit lätt. Det är inte det att han är en "svår" häst, men man måste ge varanndra tid, lärs sig förstå varandra. Nu när jag ägt Vito i 9månader och 12dagar så jag kan jag säga att nu börjar allt falla på plats. Senaste hoppträningen, ridpasset ute allt, det bara klickar och det känns så bra inför 2013 nu, en bra start det här ska bli ett bra år!
Bilder: Jag har ganska dåligt med bilder så ni vet, jag har mest bilder från ibörjan då jag hade honom nu har jag knappt några, måste hitta en fotograf! :)
Jag heter Julia, kommer från en liten by i dalarna. Jag älskar att fotografera lika mycket som jag älskar ridning. Mitt ridintresse startade när jag var ca 5-6år. Jag är uppväxt med hästar och det har alltid varit en del utav min vardag. För ca 4-5år sedan skiljde sig mina föräldrar, vilket också innebar att alla hästarna tvingades säljas. Där i några år tog min "vardag" med hästarna slut, jag red 1dag i veckan på ridskola. Jag minns att jag var alltid lika energisk, glad men också nervös inför varje gång jag skulle dit. Men åren gick och jag halkade allt mer och mer efter, Jolina hade sina ponnyer (då), dom i min grupp red flera gånger i veckan och jag kunde inte känna att jag "platsade". Jag ville
så mycket mer, en egen häst var högst bland drömmarna men också lägst på listan av saker man aldrig kommer få.
Lördags morgonen: Jag hade sovit över vid Jolina, mamma ringde klockan nio på morgonen och som vanligt var jag lite små trött och grining. Mamma lät så glad och pratade på om massor och tillslut kom meningen "Julia vi har hittat stallplats..." det var som allt stannade upp sekunderna var minuter innan hon sedan sa "du ska få en häst". Jag fann inga ord, jag är ingen som får ett utbrott, jag satt tyst med leéndet upp till öronen.
Längde letade jag annonser, jag fastnade för många men avstånden var ett problem och det blev inte ens ett samtal dit. Under den tiden var jag ganska besatt av serien vampire diaries, jag satt uppe till 3på nätterna och såg på film. När jag sett klart på den så tittade jag en sista gång på hästnet och där låg den, annonsen som ändrade hela mitt liv. Men vad skulle jag göra klockan var 3på morgonen, jag kunde inte kuta till mamma, jag var rädd att någon skulle se annonsen före mig och att han snart var borta. Direkt på morgonen pratade jag med mamma som hörde av sig direkt och vi åkte dit den 18:de Juni för en provridning.
18:de Juni. När jag kom in i stallet mötte jag honom. Jag minns allt så klart, ögonen, färgen, kroppen hur jag bara föll för honom vid första ögonkastet. Sedan var det dags att provrida, jag själv letade ju efter en hopphäst då hoppning är mitt mål. Jag började med att trava fram, testade sedan gallopen och det kändes okej, lite trögt. Men sedan hände det som ändrade hela min åsikt, vi vände mot hindret, öronen spetsades frammåt farted ökade och ökade och med en jätte språng for vi över som om det vore ingenting, det var då jag viste att det här var hästen jag ville ha.
Fortsättning: Ja hur det går med mig och Vito får ni ju följa på bloggen, men Vito har inte varit lätt. Det är inte det att han är en "svår" häst, men man måste ge varanndra tid, lärs sig förstå varandra. Nu när jag ägt Vito i 9månader och 12dagar så jag kan jag säga att nu börjar allt falla på plats. Senaste hoppträningen, ridpasset ute allt, det bara klickar och det känns så bra inför 2013 nu, en bra start det här ska bli ett bra år!
Bilder: Jag har ganska dåligt med bilder så ni vet, jag har mest bilder från ibörjan då jag hade honom nu har jag knappt några, måste hitta en fotograf! :)
Men här är några jag knaprat ihop, sen måste jag ju spara några så ni har något att se på bloggen! ^^
tröttis! :3
Presentation - Jolina
Hejsan!
Jolina heter jag som sitter bakom skärmen. Jag är en pratglad tjej på 13 vintrar. Jag älskar lypsyl, att ha läskigt kul med Julia och att vara hemma ensam och sjunga högt och fult! Det var väl allt för mig hejdå.
Nejdå haha nu ska vi ta oss samman och skriva en lite trevlig presentation om mig. Jag är somsagt 13 år. Älskar min kille, att fota och hästar såklart.
<br>
Jag fotograferar med en Nikon D3100 och jag har 2 objektiv till den, ett 18-55mm och ett 70-300. Fotograferar ungefär allt och lite till. Så bloggen blir updaterad med nya bilder också, fast jag tar många bilder med min iphone också, hehe.
<br>
Jag började rida ungefär vid 7-8 års ålder och har haft 3 ponnyer, 2 som jag har lånat och en som är min, Elvira. Min första ponny var Lizette, ett envist litet c-ponny sto på 22 år som hade lika mycket energi som en 7 åring, om inte mer.. Jag hade henne på foder i mer än 1,5 år och hon är den som har lärt mig mest, många avramlingar på den lilla tösen kan jag med handen på hjärtat säga fast vi har också haft ruskigt kul tillsammans! Hon utvecklade mig och jag utvecklade henne. Lizette gick från att inte kunna gå i form och att inte kunna gå i ett stadigt och samlat tempo till att kunna gå fint i form och ha ett bra tempo. Från att inte ha hoppat 60 cm till att hoppa 75-80cm utan och blinka. Min lilla stjärna!
Från sådär ↓
Till såhär ↓
Vi började leta d-ponny i slutet av 2011- i början av 2012 och hittade en d-ponny som hette Goldie. SOm vi tog hem på foder för ev köp men vi passade tyvär inte varandra så då fick hon åka tillbaks efter ca 2 månader. Men jag lärde mig riktigt mycket på dom 2 månaderna kan jag lova! Men det var ju tur att vi lämnade tillbaks Goldie så vi hittade min lilla stjärna Elvira ♥
<br>
Jag har en ponny vid namn Elvira. Hon är 18 år och har varit min i exakt 1 år (om man ska vara petnoga så är det från i morgon) Vi tävlar i både dressyr och hoppning och jag vet faktiskt inte vad vi tycker är roligast, hoppning är kanske lite roligare, hihi.
Om det är något ni undrar över så är det bara att slänga in en kommentar!
